Om vi säger så här....

...julen är till för att slappa och mysa och umgås med de man tycker om, varför blir det då jämt så stressigt och kravfyllt varje år?

Nu (efter julen) ligger vi hela familjen till sängs, vi hostar och snorar, lillen spyr ner sängen lite då och då. Jag går runt hög på alvedon och nallen knarkar halstabletter med lakritssmak.

Visst var julen trevlig men nästa år stannar vi hemma! Ensamma! Åtminstonne på julafton!

lugnet innan julafton-alla var friska

I ljuskronan hängde husråttan

i vanliga fall sitter han inne

-i kylskåpet!

På annandagen bjöd vi på kalkon hemma hos mina föräldrar- MUMS!

När vi kom hem igen hade vi fått en dammråtta i fällan.

30 kvadratmeter julstämning

Ja, vi bor litet! Nu åker vi hem till mina föräldrar under julen...

Hejdå hemmet, hejdå sängen...

hejdå, mina kära köksstolar

hejdå juleljus och kära fiskar....

Hej då hallen! Dolly, du tar väl och dammar medans vi är borta?

........

Är spisen avstängd?

Jajjemen!

Dörren slår igen!

........

(Kommer råttorna att dansa på bordet? eller fiskarna?)

Traditionerna går i stöpet, ett i ett....

Jag älskar traditioner! Själva tanken...

"Det här receptet är mammas, som var hennes mammas, som ärvdes av hennes mamma..." ni förstår vad jag menar! Jag tycker det verkar underbart, att veta att de här kakorna eller bullarna smakar precis som de gjorde när gammelmormor bakade dem. Vilken trygghet! Jag tycker det är underbart!

Sååå....

Varför kan jag inte lyckas hålla mig till recepten, en endaste gång?

Jag ska hela tiden testa att göra lite annorlunda... Det ska exprimenteras, det kan ju bli godare?!?

Nja- det beror ju på... ingefärssorbénsom jag gjorde i sommras var väl sådär.... Likaså min senaste äppelkaka (kan bero på att jag glömde bakpulvret *hoppsan*)

Nu är jag inne på fjärde pepparkaksdegen, den här är exprimenterad... men bara lite... för jag vill att de ska smaka som mammas (här har faktiskt exprimenten en viss nytta! Jag får inte äta mjölkprodukter- alls- för lillen har mjölkallergi! (stooor skillnad mot laktosintollerans, minsta lilla mjölk och lillens mage imploderar i en hel vecka!)

Och den här senaste degen blev faktiskt så god att jag inte tror det hinner bli några kakor av den!

Jag tror det är någon som går och nallar i bunken!

För er som inte tål mjölk eller råkar vara veganer så kommer här ett riktigt gott recept!

Riktigt goda och lättbakade pepparkakor

150g mjölkfritt margarin

2dl sirap

2 dl vatten

Kryddor

(enligt orginal receptet som påminner om köpedeg:

1msk av vardera ingefära, nejlikor, kanel)

Jag hade i dubbelt så mycket av ingefäran och kanelen samt 1 msk kardemumma

3dl socker

2dl farinsocker

1msk bikarbonat

14dl vetemjöl

Så här gör man degen:

Smält margarinet (går garanterat att byta mot vanligt margarin eller smör) i en kastrull tillsammans med sirap och kryddor och häll sedan i vattnet.

Mät upp socker, farin och bikarbonat i en bunke, och rör i vätskan från kastrullen. Tillsätt sedan mjölet, lite i taget. Efter det ska degen vila (om man vill baka kakor av den;)) minst över natten men gärna längre! 200-225 grader i ungefär 5 minuter.

Angående olika sätt att krydda sin deg....

En deg som jag provade tidigare hade jag i pommerans men ha inte större mängd av den än nejlika för det är en stark krydda!

Jag har spanat in lite andra (engelska)pepparkakor och de kryddar mycket med muskot, kardemumma, och rivet skal av apelsin eller lime. Det ska jag prova på nästa deg!

Något annat som jag kommit på efter hand är att prova att byta ut sockret mot muscovado och sirapen mot mörk brödsirap eller melass...

Det är så roligt att exprimentera!

Jul- jävla ljuvliga klappar

Jag blir så arg när jag läser sånt här (kolla diskussionen)
Folk, föräldrar verkar tro att man kan mäta kärlek i hur värdefulla ens gåvor/julklappar är! En mamma lägger 300kronor på sin 7månaders bebis och det tycker andra är snålt!

Ooops! *rodnar* Lillen har fått en julklapp av oss (*viskar* en pekbok för 39 kronor) Fyy fan vad snåla vi är som föräldrar!
Men, vad är meningen med att ge massa saker nu som inte uppskattas? Lillen har ett eget sparkonto där vi sätter in pengar istället!

Varför kan man inte bara köpa en eller ett par av de saker som större barn önskar sig? Ska inte dagens barn få drömma och längta lite?

Jag kan inte låta bli att assosiera julklappshysterin till barnprostution, att köpa kärlek!?!

Helgen hos föräldrarna

Vi åkte ner till mina föräldrar i går, ni vet idyllen med kladdig knäck, snoriga marsipantomtar och hembränd chokladkola. Dricka lite glögg, dricka lite mera glögg...

...bränna fingrarna på "kul-prov" och försöka trösta en arg bebis som inte vill annat än proppa munnen full med julgransglitter....

I dag gav vi blanka fanken i idyllen! Lillens pappa har lekt med våran "nya" bil (PV `64) och jag har fortsatt att snickra inredning i min båt!

Soffan blir julfin!

Våran gamla soffa har fått sig en ordentlig omgång av julstädningen!

Varför?

Jo, vi letade efter ett batteri som våran älskade son pillat loss från ena fjärrkontrollen....

*suck*

Vi letade och kännde efter batteriet men hittade bara lite hårbollar och brödsmulor, vart kan batteriet vara?

Vi vände soffan på rygg -oj vad det rasslade! Kan det vara något i fodret på undersidan?

Jajamänsan!

Observera mobiltelefonantennen!

(30 kronor, en gammal kapsyl, två kulspettspennor, en stiftpenna, bagelklippare och.... Batteriet!!!)

När katastrofen knackar på dörren

-Välkommen in, här är alla välkomna säger jag, berusad av morgonen som verkade så underbar.

Knappt innan dörren har slagit igen ångrar jag mig...

Katastrofen är ett faktum

Hur kunde detta hända?

Morgonen var underbar, den var grå, akvariet var grått, inga kråkor (för ovanlighetens skull) syntes på kraftledningen utanför fönstret... Det låter inte så underbart kanske men den välbehövda hade behagat infinna sig och den lysande julstjärnan i fönstret ingav hopp.


Förmiddagen flöt lugnt och stilla. Vi tog en prommenad för att uträtta lite ärenden. På vägen hem blev lillen gnällig (här borde jag verkligen ha ordnat ugglor i mossen) vi skyndade oss hem, gnället eskalerade och vi skyndade ännumer, stressade och började springa!

Väl hemma och utan varma vinterkläder ammade lillen en stund och somnade i soffan.

Allt frid och fröjd, vilket perfekt tillfälle att baka de de där lussekatterna och börja göra köttbullesmet till middagen! (han brukar sova 2-2,5 timmar)

Knappt när degen är hoprörd och köttfärsen ligger i skålen (10 minuter) vaknar katastrofen (!) förlåt, lillen!


Med lillen på ena armen och rivjärnet i andra handen rev jag vitlök i köttfärsen och kryddade den. Lycklitvis klarade sig lillens fingrar utan blod men inte mina. Lussedegen jäste brevid spisen och jag satte ifrån mig lillen på golvet (mot vildsinta protester) och öste ut degen på bordet, flertalet gånger fick jag lyfta upp en gråtande bebis som stod och höll sig i mina ben. Deg på bebisen, deg på kläderna, deg i håret (behöver jag nämna deg på golvet?)...

-Titta lillen! En tiiiidniiing, jaaa vad roliiiigt!!!!! allt för att roa liten, trött bebis. Riva tidningar är roligt och den här gången slösade vi! Alla tidnigar som vi hade hemma blev lastade framför bebisen med degiga händer och jag hjälpte till att riva sönder de första tidningarna!

Jag han grädda en plåt med bullar sedan gick vi in och lade oss i sängen, efter mycket om och men somnade en mycket trött bebis.

-Hallåååå, jag är hemma! en glad pappa klev in genom dörren. Var är min familj? Jag hörde hur han stannade till när han såg köket(!), såg bombnedslaget(!!), såg katastrofen!!!

Vilken syn, halvfärdiga lussekatter på bordet, några på en plåt, brända bullar på en annan, köttfärsen stod på diskbänken....

...för att inte tala om allt tidningspapper på golvet...



Nästa gång det knackar på dörren en underbar dag ska jag misstänksamt titta genom nyckelhålet först.

Det är samma sak med försäljare som med katastrofer, man ångrar sig alltid när man öppnat dörren!


Det är sånna här dagar man bara vill trösta sig med flaskan!

Tärningens sidor....

För inte allt för länge sedan satt vi och mina föräldrar uppe en kväll och spelade yatzy istället för att glo på på tv som annars brukligt är.

Vi kom in på att tala om falsk spel och "anledningen-till-att-man-aldrig-kan-slå-en-sexa"

Pappa berättade om att han hade en lekkamrat när han var liten som hade en tärning som hade två sidor med sex på.

"På de stora casinona byter man tärningar en gång i timmen, man kan köpa begagnade på e-bay!" sa nalle, lillenspappa.

"Är det för att tärningarna inte ska bli kantstötta och sidorna börjar väga olika mycket kanske?"undrade mamma

"Det är väl svårt att väga en specifik tärningssida..."sa jag

"Jag har hört att en del falskspelare hade tyngder i tärningarna förut" sa pappa

Jo så hade vi andra hört också! Alltså borde varje tärningssida spela roll vad den har för vikt?!?

"Men vilken sida väger tyngst då? Det borde vara sexans sida!" sa mamma

"Nä hä!" sa jag "för prickarna är skålade, så då förlorar sidan med flest prickar mest i vikt och borde vara lättast!" (Ibland känner jag mig faktiskt lika intelligent som jag är bra på att formulera mig!)

Mamma funderade en stund varför man så sällan slog sexor...

"Det är tvärt om mot "smörgås-teorin""! sa pappa " mackan kan man ge sig fan på ramlar med smöret neråt, för den sidan är tyngst, tärningen kommer med bästa sidan neråt fast den sidan är lättast...." Han suckade, spela sälskapsspel är inte hans grej.

Jag älskar min familj!

Oväntad loppis....

Jag var ute på en tidig morgonpromenad och gick förbi en "loppisbod" som jag aldrig har sett öppen och fyndade detta! (med undantag för duken)
Beviset för att vi bara bor i en liten byhåla är när folk bor ovanpå sin butik och det är bara att gå runt på baksidan och knacka på så öppnar de upp om de är hemma!

Tänk om det vore så oftare, inget stressande till affärer, det är bara att knacka på (eller ringa innan)!
Vissa saker var faktiskt bättre förr!

Pepparkakshus, pepparkaksbus...

...pepparkaksbak....

...pepparkaksdass?


Häromkvällen började jag baka pepparkakor inför julen (vaddå inför julen? De är redan slut! )*suck*

Ingenting är så otacksamt som att baka! Knappt innan kakor, bullar, matbröd har hunnit lämna ugnens värme är halva plåten slut! Och innom ett dygn är allt nybakat slut! Jag förstår inte varför det är så, det är så otacksamt!


För att återgå till pepparkakorna!

Lillen blev lite gnällig och skulle klänga i mina byxben (vilket betyder "bär mig mamma")

Sagt och gjort!

Efter några minuter sov han gott!

Sådana här saker kan jag få lite dåligt samvete för... Vilken dålig mamma jag måste vara som feltolkar sonens gnäll och sedan struntar i att han sover och fortsätter med mitt...

...pepparkaksbak var det ja!

Vi bor ganska litet som ni vet, därför blev det ett dass!

Jag tror det kommer smaka skitgott! ;-)

Ärtsoppa och punch- Då är det kalas

I går följde vi med mina föräldrar på den årliga festiviteten "Ärtor och Punch". Det är tredje året vi följer med och det är alltid lika roligt och trevligt!

Kalaset hålls i Yxlö byggdegård och man äter snittar, dricker bål och minglar, sätter sig till bords, äter ärtsoppa, dricker varm punch och sjunger nubbevisor! Efter detta säljs det lotter till diverse lotterier (bla ett "whiskey-lotteri") och dricks kaffe. Efter lottdragning och prisutdelning bjuds det upp till dans med liveband (där bandmedlemmarna även är båtklubbsmedlemmar).



Sedan vi var där för första gången har jag svurit att "till nästa år- då ska jag ha lärt mig dansa" men så blir det inte, inte än...

Jag älskar musiken som spelas (låtar som "Cadilac" och "Vals på furusund") och oavsett om jag känner för att ge mig ut på golvet för att svänga om i en härlig bugg eller ev virvlande vals så är jag lika graciös som en elefant på rullskridskor! Jag önskar att jag kunde leva i den där självsäkra drömmen om att min dans är helt fantastisk... men nej, det syns långväga att jag känner mig obekväm på ett dansgolv!

Konsten att göra bort sig?

Alla gör bort sig ibland, en del gör bort sig ofta och en del gör det ytterst sällan... Jag hör tyvär till kattegorin som gör bort sig allt som oftast... Eller göra bort sig och göra bort sig... Jag gör inte bort mig, jag bara säger konstiga saker- hela tiden!

Jag ska nämna några exempel...

Svordomar är en del av mitt språk, inte medvetet, det är min mamma som svär så jä#%a mycket och jag kan inte rå för att mitt språk efterliknar hennes....
I morgon ska jag och lillen till rodenkyrkan och sjunga igen, förhoppningsvis utan döskallar och svordomar, men vad kommer hända istället? Något kommer garanterat gå galet!?!

Ett annat sätt att göra bort sig är genom att visa sin okunskap och sin bristande allmänbildning...

När folk talar om var de bor och jag förvisar dem till helt fel sida av landet (typ att Ystad ligger i norr och Karlstad, ligger inte det i närheten av Göteborg?)


Sen kan man göra bort sig genom att bryta mot alla sociala regler som finns...

Som när folk med barn i två-tre års åldern talar om sina försök med potträning och ska tala om vad de tycker att vi borde tänka på när lillen blir lika stor.... (Det var bara det att lillen har gått på pottan/toa sedan han var två veckor...)

När folk beklargar sig över olika saker och jag själv inte kan se problemen....

Men det är inte ens roligt...

Volta är död! Är nya Rigmor en vampyr?

Det är frågor som vi ställer oss nu.

Volta fick inget långt liv hos oss, jag råkade döda honom/henne på allahelgonsafton när jag möblerade om i akvariumet (tappade filterpumpen i gruset och där låg Volta...)



Så härom dagen åkte vi och köpte en ny mal (något måste man ju roa sig med när man är förkyld). Samma dag vi släppte ut den simmade den runt och var social med oss men igår var den försvunnen (!) Vart tar en fisk vägen i ett akvarium? Vi tittade och tittade, vi började titta på golvet... Jag har nämligen hört det ryktas om att malar kan få för sig att rymma ner på golvet så skräcken om att Voltas ande hade drivit nya malen (som vi döpt till Rigmor på inrådan från en vän) till självmord började tillta på allvar. Jag började leta under soffan, flytta soffbord, radien runt akvariet utökades men utan resultat, ingen Rigmor!

I går hittade vi "Riggan"!
I akvariet!
Hängandes uppochner i taket på guldfiskarnas grotta!
Vem tänker på att titta upp i taket i akvariegrottor efter en fisk?

Vi börjar fundera nu... kan man korsa fladdermöss med malar? Har vi fått en sådan korsning?

Eller är Rigmor en vampyr? Vågar vi ha henne med Lipsillen och Taskmörten då?

Nätterna härnäst kommer ägnas åt studerande av ett släckt akvarium, är det då Rigmor får liv???

Fortsättning följer.....

Nu är det höst- nu är vi sjuka (på riktigt)

Nu har höstens förbannelse drabbat oss- förkylningen!

Feber, snor och halsont!

Först blev lillen sjuk (och en sjuk bebis är ingen rolig historia), sedan blev jag sjuk (då är en frisk bebis en mindre rolig historia), efter detta blev lillens pappa sjuk (och när en man är riktigt förkyld, då kan historier om styckmord, förlossnigssmärta och barnarov slänga sig i väggen! Det kan inte bli mer synd om någon annan än en förkyld man...) och en förkyld pappa är absolut ingen rolig historia!

Sjukdomar kan dock ha en positiv sida, familjen samlas, vi sitter och snorar tillsammans och tar samtalsämnena slut så kan man alltid tala om sjukdomen...
Ingenting kan vara roligare än att argumentera om varför det är mest synd om sig själv, att man själv är den som är sjukast och absolut inte orkar gå och slänga omslagspapprena från halstabletterna, vem som känner sig aldeless för förkylningssnurrig för att gå och hämta nya pappersservetter....

Nu är det höst- med mörkret samlas familjen- gemenskapen blomstrar- bacillerna gror!

Atjo!

Vilket dårhus!

Om jag säger så här...
....ingen av mina föräldrar är riktigt normala, så varför skulle jag bli det? Och vad finns det för chanser att mannen i mitt liv skulle vara normal?

...eller våran bebis för den delen....

Vi, jag, lillen och lillenspappa bor i en liiiiten 1:a med kokvrå. Vi är vana att bo litet!
Det märks inte minst på när vi är hemma hos mina föräldrar. De har ett jättestort kök med massor av köksskåp och oavsett om jag ska laga mat, plocka undan disk eller duka så går jag till samma köksskåp för att hämta ingredienser, bakbunkar, ungnsformar, koppar eller en termos fast det bara finns talrikar och glas i just det skåpet! Och besvikelsen (för att jag blir tvungen att leta i tusen andra skåp och lådor efter det jag vill ha) och överaskningen (över att det jag sökte inte fanns där!) är lika stor varje gång jag öppnar just det skåpet, för hemma finns alla våra saker i just ett sånt där skåp! Suck!

En annan sak med att bo litet, jag och lillens pappa är vana att tala med varandra i vanlig samtalston oavsett om någon av oss lagar mat, diskar, sitter på toa och den andra sitter vid datorn, tittar på tv, ligger i sängen eller leker på golvet med våran son...
Hemma hos min mamma och pappa får man ingen respons av den andra när vi har samma aktiviteter för oss som hemma... Anledningen? Köket är på nedervåningen, tv´n en våning upp, det finns en toa på vardera våning och våran bebis lillen har en "lära-gå-stol" som han kör runt i så leker man med honom på golvet vet man aldrig vart vaare sig han eller en annan är...

Därför är det alltid en befrielse att komma hem till våran lilla lägenhet, den må ha dålig ventilation, vara aldeless för varm ibland eller aldeless för kall (rekordet är 13 grader förra vintern) om varannat, oplanerad och överfylld och sakna balkong samt att försöka köra micro och vattenkokare samtidigt är omöjligt för då går propparna....

....men vi älskar våran lägenhet, förutom för sina negativa siodor som är...(jag orkar inte skriva det igen, se anledningarna till varför vi älskar den istället)

Är det här vad som kallas potträning?

Vi har hjälpt Lillen på toa (för att slippa kissa/bajsa i blöjan) sedan han var två veckor gammal, detta har gjort att en potta oftast är innom räckhåll. Så här kan det gå när bebisen börjar kunna förflytta sig själv!

Vi har en diskborste inne på toa nu för tiden!

("pott-bortste")

Halloween.....

Vi ska bjuda några vänner på middag i kväll!

Nästan allt är förberett och klart redan-skönt!

Jag är ganska barnslig av mig och har en stor förkärlek till blod , död och massförstörelse och tycker att det här är en bra helg att få utlopp för alla sådana barnsligheter ;-) Därför tänker jag dela med mig av menyn!

MENY

Välta gravstenar med djävulshorn (en sorts "snitt")

Halshuggna häxor i sitt eget blod

och till "the grandé final"

Varbölder från gengångare

Detta bjuder vi att dricka:

Elexir av Vanvett och Avundsjuka

Vampyrblod (ganska tråkigt egentligen, vanligt vin...)

och till "det där lilla söta" (Varbölderna)

Svart Dödssaft av lik (Riktigt starkt kaffe)

Vad roligt jag har haft när jag satt och hittade på menyn (för det var efter namnen som jag skapade rätterna)

Mina halshuggna häxor väntar på att bli fyllda!

Golfbollar som husdjur?!?

(Taget från "Dårhuset" Publicerat 27 oktober 2008)
Jag har känt att vårat hem varit lite “naket” sedan våran ödla flyttade (han blev deprimerad när jag började jobba heltid på dagtid), detta var för ett och ett havlt år sedan…

Jag har sedan dess försökt övertala mannen som jag lever tillsammans med att vi behöver ett nytt husdjur!

Jag försökte med hundar… “NEJ! De måste prommeneras, har vi inte tid med!” Jag försökte be snällt med stora tårfyllda ögon, jag försökte med envist argumenterande och utpressning- Det förblev resultatlöst….

Jag försökte med katt, med liknande övertalning som ovan- Resultat uteblev…

Jag Kom på den briljanta idén att en pappegoja (!) det är mysigt! Jag läste på i hemlighet för att verkligen veta vad jag eventuellt skulle ge mig in i, gav mig i kast med papegojforum och läste och läste, övade in repliker som jag kunde ta till vid en eventuell (förutsatt) argumentation krävdes….

Resultatet blev ett tveklöst “Nej, nej och ÅTER NEJ!!!!” med ett efterföljande “… skaffa några fiskar då…”

“Fiskar…” Jag smakade på ordet….

Jag är uppvuxen på sjön, pappa var fiskare, jag ääälsar fisk!!! Stekt, rökt, kokt (i soppa), rå (sushi), men hemma? Näää…. Det går ju inte att kela med fiskar….

Sommaren gick och hösten började närma sig med stormsteg, plötsligt känns lägenheten så där naken igen… “Hur var det nu med husdjur nu igen?” frågade jag lillens pappa, tänkte försöka få honom att vekna inför tanke på en papegoja nu när vi har ett litet barn (som låter konstant - ingen skillnad mot en papegoja, tänk om vi hade fått tvillingar! *hehe*)

Vad blev det då?

Taa daa!

En anorlunda papegojbur, flygfiskar kanske?
Golfbollar eller pearlscales kallas de, en avelsform på slöjstjärtar!

"Taskmörten" döpte vi den här till...

Och det här är “Lipsillen”

Jag vet! Vi har dålig humor!

Gissa vad våran mal heter då? (tyvär vill han inte vara med på bild i dag) “Volta” efter den gamla dammsugaren!

Barnvakt är ingen barnlek....

(Taget från "Dårhuset" Publicerat 20 oktober 2008)
….åtminstonne inte för oss som föräldrar….

Aldrig har jag haft sådan ångest, aldrig har nalle haft sådana samvetskval, aldrig har vi någonsin känt oss så nära DÖDEN…

…som den dagen (nu i mitten på oktober) när vi åkte och lämnade lillen själv med sin farmor…

Jag hade suttit och gråtit hysteriskt i bilen så lillen var lite fundersam på oss när vi kom fram till farmors hus men blev glad när han såg henne (hon hade köpt nya leksaker dagen till ära) och brydde sig inte ett dugg om att vi var på väg att gå.

(Han är ju van att mamma springer ut och in i mormors hus och kommer och stör för att pussas lite då och då när han och mormor sitter i gungstolen och tittar på den där stora färgglada lådan som låter.)

Farmor lovade att ringa om lillen skulle bli ledsen, annars så skulle vi dyka upp om ett par timmar! (farmor bor inte mer än fem minuter ifrån oss)

Vi åkte hem till våra grannar Gerorg och Hjördis för att fika. “Vill ni ha något? frågade Gerorg, “Sprit!” svarade jag (för att dämpa ångesten, “Kaffe….” svarade nalle (så han fick ännu mer ont i magen).

Vi fick kaffe….

….tiden släpade sig frammåt, 5 minuter, 15 minuter… “Ska vi inte ringa nu?” (34 minuter)…. “Tror du han saknar oss?” (41 minuter och 38 ssekunder) … Vi sa “hej då” till våra vänner och gick ut i bilen och ringde (hoppas att han är ledsen och saknar oss…..)

“Hej!” svarade farmor, “han är jätteglad! Vi har jätte kul!” (Suck sa vi… Vad ska vi göra då?)

Vi åkte hem till Kelle Ketting och var ett lika (o)trevligt, (o)närvarande par gäster som man kan ha som bara pratar om sitt älskade, saknade barn (hoppas att han lever….)

1 timma och 54 minuter och 29sekunder efter “lämnandet” stod vi åter i farmors hall oroliga över våran sons hälsa och välbefinnande och hur han hade tagit sepparationen från föräldrarna….

…han sov (!!!) sött i farmors soffa, vacker (och levande!) som en liten kerub (som alltid)! Han hade somnat i farmors famn en stund efter att vi ringt och han hade varit glad hela tiden! Att mamma och pappa varit borta var inget som han brytt sig om…

De som hade mått dåligt (helt i onödan) var mamma och pappa… Nä, barnvakt är ingen barnlek, åtminstonne inte för oss föräldrar!

Kyrkliga?

(Taget från "Dårhuset" Publicerat 15 oktober 2008)
Jag hade blivit tippsad av en mamma på ett forum, ( http://www.sjalbarn.se/ ) att man varje onsdag träffades för att sjunga med sina bebisar på Rodenkyrkan. Sagt och gjort, i dag åkte vi dit för att sjunga!
Jag vet inte vad jag hade för tanke om vad som skulle hända, men att släppa ihop 7 bebisar i åldern 6-10 månader i olika utvecklingsstadier är något man endast ska göra om alla föräldrar har minst fyra armar var annars ger bebisarna på varandra med skallror, marackaser och tamburiner…



(Jag hade en bild av att bebisarna satt och jollrade och lät under sångstunden men de ljud som kom från dem var oväsendet från ack annars så ljuva instrument)



…åtminstonne måste de andra föräldrarna skydda sina barn från lillen, en tolvkilosbebis på sju månader kan göra STOR skada med en marackas (!) om man tittar bort vill säga. Och det gjorde jag! Att se vuxna människor leva sig in i “imse-vimse-spindel”, “var-är-tummen” och andra sånger är väldigt intressant att studera! En del gör rörelserna med liv och lust åt sina bebisar medans andra bara rör sig lite mer på måfå… Och jag då? Jag kan ju inte ens göra “spindeln”, fingerkoordinationen finns inte! Så jag tittar på och hoppas att min son lär sig av de andra föräldrarna.



Efter sångstunden är det fika, då får bebisarna hälla vatten på golvet och klia sig med riskakor i huvudet, sedan kryper de som kan krypa runt under borden och äter upp varandras smulor.
Några mammor ängnar sig åt att diskutera bärhjälpmedel som sjalar och ergonomiska selar.
Innan vi gick kom jag på att jag kanske var lite olämpligt klädd… Vad då (?) döskallar, det gillar väl gud? Och Motörhead som det stod på lillens tröja… Jag får väl skylla på att vi inte är medlemmar i svenska kyrkan…

Ska inte ni flytta snart?

(Taget från "Dårhuset" Publicerat 12 oktober 2008)

Så låter det väldigt ofta när vi pratar med folk, oavsett om det är nära vänner eller nya bekantskaper…. och svaret är “Nej, vi väntar ett par år till…” Att den vanligaste kommentaren som följer stavas v-a-r-f-ö-r kanske inte är så konstigt, men är det någon som funderat på det praktiska med att INTE flytta??
Vi valde att köpa en billig lägenhet och flytta till ett pyttelitet sammhälle som har ryktet om att vara nazisternas hemort och när jag gick i högstadiet trodde jag på alvar att i H-vik, där pratar alla finska!?! Nu är det inte så illa, nog för att det märks tydligt att det är ett litet industrisamhälle och att det luktar ruttna ägg i “centrum” när vinden ligger på från “fel håll” men människorna är som människor är mest, oavsett vart man bor… När vi väl är hemma och har stängt, låst och haspat våran ytterdörr samt reglat den med dubbla reglar, femtioelva lås och även aktiverat diverse larm för natten (…) så är det ganska trevligt att bo här!


Varför? Jo, vi har inga lån (eftersom det är ett oatrakvivt samhälle pga sitt dåliga rykte och därför är priserna på lägenheterna därefter med knappt tretusen kronor kvadraten med en obefintlig hyra i ett hus med bara pensionärer dessutom har vi bara en gammal bil som inte kostar nämnvärt i försäkring och dessutom drar den inte särskilt mycket och det går att köra den på 50% etanol*), vi har båda bra jobb men vi klarar oss gott och väl på en månadslön pga att vi valt att bo och leva som vi gör. Vi har även råd med våra hobbies, mannen älskar tvåhjuliga fordon och jag bygger och renoverar min båt (samt att vi båda samlar på tattueringar).Skulle vi välja att göra som alla andra, köpa ett hus för en eller ett par miljoner (självklart med lån), köra en ny bil (självklart med lån), vara tvugna att renovera kök, badrum och installera luftvärmepump, betala för sopphämtning och dessutom vara varenda j***a vinter gnälla över att man är tvungen att skotta garageuppfarten när snön (äntligen förvisso) kommer (hallelulja för global uppvärming)…


Nä, då tycker jag att vårat alternativ är bättre, än så länge kräver inte våran son stora ytor, eget rum eller ny moped varje år från det att han fyllt sexton och då passar våran lilla etta ett par år till tycker vi. Lånen kan vänta, vi har råd att vara hemma med våran son, jobba lite när vi känner för det (planerat 50% vardera) och faktiskt göra det som få föräldrar unnar sig nu förtiden, få se sitt älskade barn växa upp! För tiden går inte att vrida tillbaka och de första åren är det viktigaste i varje människas liv, grunden som gör varje människa unik!


Och j***ar anamma om inte vårat barn ska bli det mest unika i UNIVERSUM!!!!


Vi kan flytta sen, kanske har vi samlat på oss såpass mycket pengar att när hela sverige går i konkurs så kan vi köpa oss en redig barack i Hufvudstadens utkanter för växelpengarna som hamnar i spargrisen hemma på bokhyllan…

Vem är jag då?

(Taget från "Dårhuset" Publicerat 9 oktober 2008)

Jag är en mammaledig byggnadssnickare som drömmer om havet och skärgården. Jag ammar och bär min bebis i bärsjal och ergonomisk sele.
Jag är född i tvillingarnas tecken, inte för att jag tror på astrologi men jag är nog en ganska typisk tvilling… Jag är envis och engergisk och mina arbetskompisar har problem att förstå att jag är jag när jag är ledig och att jag är jag när jag är på jobbet….
Jag är en typisk tjej-tjej när jag är ledig och nästanlika mycket kill-tjej (tom-boy) när jag är på jobbet…

Mina typiska tjejsidor är:

*älskar att baka, laga mat
*gillar att “fixa till” mig när jag ska ut, gärna läppstift när jag ska till kosum (300m bort)
*hormonstinn och gnällig/grinig vid vissa tidpunkter i månaden
*möblerar nästan jämt om och är aldrig nöjd
*obetydliga detaljer blir lätt stora i mina ögon

Mina typiska kill-sidor är:

*Älskar att äta! Mycket!
*“Äh, det är inte så noga”
*Stark som få (var innan jag blev gravid ialla fall)
*Gillar bilar, hojar, har tränat thai-boxning
*Tycker om att slå, banka, sparka och svära åt saker som inte funkar eller blev dåligt