fredag 31 oktober 2008

Barnvakt är ingen barnlek....

(Taget från "Dårhuset" Publicerat 20 oktober 2008)
….åtminstonne inte för oss som föräldrar….

Aldrig har jag haft sådan ångest, aldrig har nalle haft sådana samvetskval, aldrig har vi någonsin känt oss så nära DÖDEN…

…som den dagen (nu i mitten på oktober) när vi åkte och lämnade lillen själv med sin farmor…

Jag hade suttit och gråtit hysteriskt i bilen så lillen var lite fundersam på oss när vi kom fram till farmors hus men blev glad när han såg henne (hon hade köpt nya leksaker dagen till ära) och brydde sig inte ett dugg om att vi var på väg att gå.

(Han är ju van att mamma springer ut och in i mormors hus och kommer och stör för att pussas lite då och då när han och mormor sitter i gungstolen och tittar på den där stora färgglada lådan som låter.)

Farmor lovade att ringa om lillen skulle bli ledsen, annars så skulle vi dyka upp om ett par timmar! (farmor bor inte mer än fem minuter ifrån oss)

Vi åkte hem till våra grannar Gerorg och Hjördis för att fika. “Vill ni ha något? frågade Gerorg, “Sprit!” svarade jag (för att dämpa ångesten, “Kaffe….” svarade nalle (så han fick ännu mer ont i magen).

Vi fick kaffe….

….tiden släpade sig frammåt, 5 minuter, 15 minuter… “Ska vi inte ringa nu?” (34 minuter)…. “Tror du han saknar oss?” (41 minuter och 38 ssekunder) … Vi sa “hej då” till våra vänner och gick ut i bilen och ringde (hoppas att han är ledsen och saknar oss…..)

“Hej!” svarade farmor, “han är jätteglad! Vi har jätte kul!” (Suck sa vi… Vad ska vi göra då?)

Vi åkte hem till Kelle Ketting och var ett lika (o)trevligt, (o)närvarande par gäster som man kan ha som bara pratar om sitt älskade, saknade barn (hoppas att han lever….)

1 timma och 54 minuter och 29sekunder efter “lämnandet” stod vi åter i farmors hall oroliga över våran sons hälsa och välbefinnande och hur han hade tagit sepparationen från föräldrarna….

…han sov (!!!) sött i farmors soffa, vacker (och levande!) som en liten kerub (som alltid)! Han hade somnat i farmors famn en stund efter att vi ringt och han hade varit glad hela tiden! Att mamma och pappa varit borta var inget som han brytt sig om…

De som hade mått dåligt (helt i onödan) var mamma och pappa… Nä, barnvakt är ingen barnlek, åtminstonne inte för oss föräldrar!

1 kommentar:

  1. Ja det där är minsann inte så lätt. Själv var jag ganska ung när jag fick första barnet, i alla fall var jag ganska korkad. Vi hade planerat in en långweekend till fjälls sedan länge. Lillen hos mormor. Jag ammade fullt och drog iväg i fyra dagar...Aj som attan- brösten gör ont av skidåkning! Mannen fick fixa fram en pump, sen var saken biff. Men gud så dumt!

    SvaraRadera