Nu är det höst- nu är vi sjuka (på riktigt)

Nu har höstens förbannelse drabbat oss- förkylningen!

Feber, snor och halsont!

Först blev lillen sjuk (och en sjuk bebis är ingen rolig historia), sedan blev jag sjuk (då är en frisk bebis en mindre rolig historia), efter detta blev lillens pappa sjuk (och när en man är riktigt förkyld, då kan historier om styckmord, förlossnigssmärta och barnarov slänga sig i väggen! Det kan inte bli mer synd om någon annan än en förkyld man...) och en förkyld pappa är absolut ingen rolig historia!

Sjukdomar kan dock ha en positiv sida, familjen samlas, vi sitter och snorar tillsammans och tar samtalsämnena slut så kan man alltid tala om sjukdomen...
Ingenting kan vara roligare än att argumentera om varför det är mest synd om sig själv, att man själv är den som är sjukast och absolut inte orkar gå och slänga omslagspapprena från halstabletterna, vem som känner sig aldeless för förkylningssnurrig för att gå och hämta nya pappersservetter....

Nu är det höst- med mörkret samlas familjen- gemenskapen blomstrar- bacillerna gror!

Atjo!