onsdag 10 december 2008

När katastrofen knackar på dörren

-Välkommen in, här är alla välkomna säger jag, berusad av morgonen som verkade så underbar.

Knappt innan dörren har slagit igen ångrar jag mig...

Katastrofen är ett faktum

Hur kunde detta hända?

Morgonen var underbar, den var grå, akvariet var grått, inga kråkor (för ovanlighetens skull) syntes på kraftledningen utanför fönstret... Det låter inte så underbart kanske men den välbehövda hade behagat infinna sig och den lysande julstjärnan i fönstret ingav hopp.


Förmiddagen flöt lugnt och stilla. Vi tog en prommenad för att uträtta lite ärenden. På vägen hem blev lillen gnällig (här borde jag verkligen ha ordnat ugglor i mossen) vi skyndade oss hem, gnället eskalerade och vi skyndade ännumer, stressade och började springa!

Väl hemma och utan varma vinterkläder ammade lillen en stund och somnade i soffan.

Allt frid och fröjd, vilket perfekt tillfälle att baka de de där lussekatterna och börja göra köttbullesmet till middagen! (han brukar sova 2-2,5 timmar)

Knappt när degen är hoprörd och köttfärsen ligger i skålen (10 minuter) vaknar katastrofen (!) förlåt, lillen!


Med lillen på ena armen och rivjärnet i andra handen rev jag vitlök i köttfärsen och kryddade den. Lycklitvis klarade sig lillens fingrar utan blod men inte mina. Lussedegen jäste brevid spisen och jag satte ifrån mig lillen på golvet (mot vildsinta protester) och öste ut degen på bordet, flertalet gånger fick jag lyfta upp en gråtande bebis som stod och höll sig i mina ben. Deg på bebisen, deg på kläderna, deg i håret (behöver jag nämna deg på golvet?)...

-Titta lillen! En tiiiidniiing, jaaa vad roliiiigt!!!!! allt för att roa liten, trött bebis. Riva tidningar är roligt och den här gången slösade vi! Alla tidnigar som vi hade hemma blev lastade framför bebisen med degiga händer och jag hjälpte till att riva sönder de första tidningarna!

Jag han grädda en plåt med bullar sedan gick vi in och lade oss i sängen, efter mycket om och men somnade en mycket trött bebis.

-Hallåååå, jag är hemma! en glad pappa klev in genom dörren. Var är min familj? Jag hörde hur han stannade till när han såg köket(!), såg bombnedslaget(!!), såg katastrofen!!!

Vilken syn, halvfärdiga lussekatter på bordet, några på en plåt, brända bullar på en annan, köttfärsen stod på diskbänken....

...för att inte tala om allt tidningspapper på golvet...



Nästa gång det knackar på dörren en underbar dag ska jag misstänksamt titta genom nyckelhålet först.

Det är samma sak med försäljare som med katastrofer, man ångrar sig alltid när man öppnat dörren!


Det är sånna här dagar man bara vill trösta sig med flaskan!
Topplista för Bloggar






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar