En ettåring! Grattis lillen på födelsedagen!

Den här dagen, för ett år sedan, vaknade jag klockan 4 på morgonen av att jag stod brevid sängen med vetten forsandes mellan benen... Klockan 22.03 låg en liten röd bebis på min mage och vi fick en varm handduk över oss, Lillen, våran efterlängtade bebis var född!!!

Vid vägning och mätning två timmar senare frågade barnmorskan vad det var för sort vi hade fått, det hade hon inte sett, hon hade bara lassat upp barnet på magen och svepte snabbt in oss för att vi skulle hålla oss varma!

Oj! Vad var det för sort? Det hade vil alldeless glömt bort, vi var så trollbundna av att bara se och smeka på detta lilla mirakel att vi hade ingen tanke på att titta på vad det blev, det var ju vårat barn!!! Det räckte!

Men oj! Det är ju en pojke!!! Jag grät av lycka över våran lilla pojke!!! (Jag som så gärna velat ha en liten flicka hade helt glömt bort det och förstod inte alls längre hur jag kunde haft en sådan befängd tanke om att vilja ha en dotter...)

Nu efter ett år så har vi skrattat och gråtit och varit skittrötta, irriterade, skrattat och kännt oss lyckligast i hela världen för att just vi fick ett sådant underbart och fantastiskt litet barn!

Grattis på föddelsedagen lillen! Du är det värdefullaste vi har!!!

På forumet sjalbarn hittade jag den här talande texten skrivet av en som kallar sig "Eld 77"

"Jag hade glömt hur det var, men nu står jag här med en riktig ettåring igen. En som klättrar precis överallt, drar ner saker från ställen man inte trodde att han kunde nå och blir sprutande arg när man tar bort honom från det roliga. En som går på upptäcktsfärd och hittar spännande saker överallt, som kan äta med sked alldeles själv (även om det mesta hamnar på golvet) och som lyser av stolthet när han får ett eget glas att dricka ur. En som sträcker sig lååångt ut och norpar grejer när man bär honom, som kommenderar med bestämda "Dä!" och som är väldigt kittlig på magen. En som har fått svårare att somna och lättare att vakna, som leker med full fart på kvällen och sen måste övertalas att han faktiskt är en liten bebis som behöver vila, och då skriker otåliga fågelskrik medan mamma tar fram bröstet. Som sedan somnar och blir sådär ljuvligt liten igen, en doftande lättandad varm trygg klimp som man drömmande kan snusa i håret en stund."

Ja, det är så det är!