Min pappa kommenterar!

Min pappa tycker om att driva med människor! Att diskutera gör hans dag värd att leva!

I våras när en "gubbe" (säkert i 30-50 års åldern *he he* Min pappa som är 68 är ingen gubbe!) som för att slammsuga avloppsbrunnen började "gubben" att prata om renhållningen i komunen.
Mina båda föräldrar som tycker det är roligt när "något händer" lyssnade noga på "gubben"

(Här smiter jag in med en liten parentes: I lokaltidningen (Norrtelje Tidning) hade vi tidigare fått följa en varg i kommunen som sedemera hade blivit skjuten)

När "gubben" sedan igen nämner kommunens renhållning inflikar min pappa följande:

"Ja, men har det inte blivit lättare för er nu sedan vargen blev skjuten?"

Både "gubben" och mamma tittade överaskat på min far som om han varit ett ufo!
Pappa fortsatte lite spelat förvirrat "Inte för att jag har sett så många renar på sistonne men jag kan inte påstå att jag såg så många renar här omkring när jag var ung heller... Men det kanske fanns fler renar här i Roslagsbro än ute hos oss i skärgården?"

Ja, sådan är han, min kära pappa!

Mjölkproteinallergi... Det börjar ljusna nu!

Det verkar som att lillens mjölkallergi börjar tona ut! *hurra!*

Vi har haft jätte jobbigt med en dålig mage, smärta, uppsvälld, gasig osv... Inget roligt för en liten bebis!


(och inget roligt alls för en mjölk och ost älskande mamma eftersom icke artegna proteiner går över i bröstmjölken precis som så mycket annat)

Nu börjar vi dock äntligen se en ljusning!!!


Vi har ätit kakor med vassle i utan reaktion!!!

Ni kanske inte förstår hur stort det här är för oss, men det är GIGANTISKT för oss!!!!

Vi har känt oss lite lätt socialt hämmade, tänk, när ska vi kunna äta på resturang?



Snart, snart... Kanske!

Men först ska vi se om det funkar att äta mat som är stekt i vanligt margarin (som innehåller vassle trots att det är vegetabiliskt)

Steg ett alltså! Margarin!!!

Det här är något annat som är nära, nära nu (!!!) Vår, sommar och cyklar! Det här är Nalles bygge!

Gremeljer! Dagens ord!

Det finns många konstiga ord i skärgårdsfolkets tungomål.

I stockholms skärgård kan man höra att gammalt folk "inte ör va di sejer" (inte hör vad du säger)... Och många unga och utomsocknas har problem med att förstå vad gamlingarna säger!

Så hör du någon gamling kommentera "gremeljerna" i redskapsboden eller i översta lådan i köket så vet du nu att en "gremelj" är en sak, eller en grunka, möjligen också en mojäng.
Och flera "gremeljer" är ofta en osorterad röra av "bra ha saker" samlad på samma plats!

Bra ord va?!?

Jag visste det!

Jag är en Pomperipossa jag med! Äntligen har jag fått beviset på att jag med är en äkta häxa!!!

Jag fick ganska snart efter att lillen föddes bruna prickar/fläckar på kroppen, först runt och under brösten och sedan har de spridit sig mer och mer...

Jag var till läkaren och fick veta att det är svamp!

Vanliga häxor har svampar på näsan eller hakan, jag,..

...ja jag har svamp på hela magen, brösten, nacke och halls!

Ska någonting göras så ska det bli gjort ordentligt! Så det så!

(...snacka om at dra saker till sin spets va?)

Psst! Bilden lånade jag härifrån

Allt är en fråga om inställning!

Leva bör man, annars dör man! Så sant som det är sagt!

Dagens lärdommar handlar om inställningen till livet...
Man kan välja att se på livet som att det är en lång, krokig, jobbig, stapplig, snubblig och uttröttande väg som slutar i ett stup six feet under the gräsröterna... Allt som händer en under livets gång är bara till för att djävlas och göra livet ännumera värdelöst ( ja, jag har faktiskt resonerat så här förut under mörka stunder)

eller...

Så kan man välja att se livet från den ljusa sidan och se livet som en spännande, slingrande stig som ibland tar oanade svängar upp i luften och ner i underjorden och upp igen för att sedan fortsätta (i Niangiala tex)!

I dag var en sån där dag när allting faktiskt djävlades från första början när jag vaknade!
Vi skulle stressa ner till Norrtälje och barnläkaremottagningen, 10.40 skulle vi vara där! 40 minuter tar bilresan dit!
Först väcka en sovande ettåring, på med kläder, stressa stressa, klockan är 9.45, fan vart är MÖSSAN? Leta efter mössan... Äh, den ligger väl i bilen då, tittar på klockan 9.55. Springer ner till bilen, men vad nu då? Lillen har inga skor eller strumpor??? Upp igen, på med skor och strumpor.
När vi väl sitter i bilen är klockan 10.00!
Fan, vi hinner inte tanka, mätaren står på rött!!! Ja, ja, det får bära eller brista! Det är ändå bara 4 mil!
Halvvägs så är det en en lång kö med bilar efter en plogbil och en traktor som kör i 30km/h. Kommer om dessa, inne i Norrtälje 10.35!
Ska bara hitta en parkering, Nix! INGA platser vid sjukhuset, hittar en parkering några gator bort, 10.40! SPRINGER med lillen i famnen, väl framme i reseptionen (10.47) hasplar jag fram Lillens namn och personnummer och ursäktar att vi är lite sena... (Men vilken tur att vi inte fick soppatorsk!)
"Nej men ni är inte alls sena!" Svarar damen i barnläkarmottagningens reception. "Vad då?" Undrar jag, 10.40 skulle vi vara här!
"Ja, det är alldeless riktigt! 10.40 är tiden! Men ni är nog väldigt tidiga skulle jag vilja säga..." Hon fnissar lite "Ni har inte tid förens nästa tisdag!"

!!!!!!

Ja, jag kunde ha blivit rasande arg! RASANDE, allting djävlas, hela livet är emot mig!!!

Men, nej, jag började fnissa jag med!

När vi kom hem skulle vi handla blodpudding till middag, jag betalar i kassan och går därifrån! Utan blodpudding! Kassörskan kommer utspringande från konsum, viftar med blodpuddingen och ropar så alla på centrum vänder sig om!

Vilken dag!

Alltså, hur tänker man ibland?

Vi är hos mina föräldrar nu i helgen för att jag ska fixa med båten!

I dag har jag tillverkat lock till kojerna inne i ruffen. Jag gick mellan båthuset och garaget (där alla verktygen är, nu är det slutsågat ombord eftersom det är dags att smörja) ett flertal gånger eftersom varje del ska mätas och sågas och slipas ett par gånger vardera. Först när jag började med båten i dag så snöade det lite lätt för att sedan gå över till stooora regndroppar! Når jag gick med en nysågad träbit i handen på väg mot båten tänkte jag
" Vilken tur att jag håller på i ruffen så jag har tak över huvudet!"

Haaalåååå!!!! Båten står i ett båthus! Funktionen med ett hus brukar väl vara att det har ett tak?!?

Jag blir paff över den slutledningsförmåga som min hjärna faktiskt förmår sig en del dagar...
...eller inte kanske!

Företagsamhet...

Nu när jag har blivit botad för min SPD genom "kångnitiv-beteende-tärapi-a´la-lillens pappa" så har jag valt att dra igång mitt företag igen (som jag startade när jag var 18) med syendet som största del!

Mitt företag heter "Vildvittrans Hantverk" och började sin verksamhet genom att ta emot beställningar på medeltidskläder inför medeltidsveckan på Gotland. Sytt har jag gjort sedan jag var drygt tre-fyra år och det har varit något jag älskat!

Det är väl skapandet, det kreativa arbetet som jag är beroende av! Att få arbeta med händerna och med kroppen är det viktigaste för mig och det är väl därför jag är lika lycklig när jag jobbar som snickare (sen kan jag nöja mig med att skruva gips en hel månad, jag kan göra uttagen för dosorna till en konst också!) som när jag syr...

Tyvär kom jag in i en symaskins depression för några år sedan och nu har jag som sagt äntligen återhämtat mig!!!
TJOHO!!!

VIll ni titta in på min "företagsblogg" så är ni så välkomna så!

En konklusion till följd av för oss ovana festiviteter...

I går kväll somnade lillen mätt i magen efter en halv kanelbulle (med pärlsocker på) och några centimeter smulig kant av kladdkaka.

I dag när jag vaknade hann jag tänka "Har det haglat?" innan jag kom på att vi bjudit på kanelbullar (med pärlsocker på!)

Efter att ha dammsugit och torkat golvet flertalet gånger eftersom lillen sprang runt (med pärlsocker under fötterna) har jag nu bestämt mig.
Ja, jag kom fram till en konklusion! (alltså en slutsats men vi är lite förnäma i dag eftersom vi har en färsk ettåring!)

Jag ska sluta baka bullar (åtminstonne med pärlsocker på) tills det är sommar och man kan äta det utomhus!
Anledningen? Jo, antingen så springer man runt med skor eller så ger man fan i att bli irreterad av all skit som ändå fastnar under fötterna!

En ettåring! Grattis lillen på födelsedagen!

Den här dagen, för ett år sedan, vaknade jag klockan 4 på morgonen av att jag stod brevid sängen med vetten forsandes mellan benen... Klockan 22.03 låg en liten röd bebis på min mage och vi fick en varm handduk över oss, Lillen, våran efterlängtade bebis var född!!!

Vid vägning och mätning två timmar senare frågade barnmorskan vad det var för sort vi hade fått, det hade hon inte sett, hon hade bara lassat upp barnet på magen och svepte snabbt in oss för att vi skulle hålla oss varma!

Oj! Vad var det för sort? Det hade vil alldeless glömt bort, vi var så trollbundna av att bara se och smeka på detta lilla mirakel att vi hade ingen tanke på att titta på vad det blev, det var ju vårat barn!!! Det räckte!

Men oj! Det är ju en pojke!!! Jag grät av lycka över våran lilla pojke!!! (Jag som så gärna velat ha en liten flicka hade helt glömt bort det och förstod inte alls längre hur jag kunde haft en sådan befängd tanke om att vilja ha en dotter...)

Nu efter ett år så har vi skrattat och gråtit och varit skittrötta, irriterade, skrattat och kännt oss lyckligast i hela världen för att just vi fick ett sådant underbart och fantastiskt litet barn!

Grattis på föddelsedagen lillen! Du är det värdefullaste vi har!!!

På forumet sjalbarn hittade jag den här talande texten skrivet av en som kallar sig "Eld 77"

"Jag hade glömt hur det var, men nu står jag här med en riktig ettåring igen. En som klättrar precis överallt, drar ner saker från ställen man inte trodde att han kunde nå och blir sprutande arg när man tar bort honom från det roliga. En som går på upptäcktsfärd och hittar spännande saker överallt, som kan äta med sked alldeles själv (även om det mesta hamnar på golvet) och som lyser av stolthet när han får ett eget glas att dricka ur. En som sträcker sig lååångt ut och norpar grejer när man bär honom, som kommenderar med bestämda "Dä!" och som är väldigt kittlig på magen. En som har fått svårare att somna och lättare att vakna, som leker med full fart på kvällen och sen måste övertalas att han faktiskt är en liten bebis som behöver vila, och då skriker otåliga fågelskrik medan mamma tar fram bröstet. Som sedan somnar och blir sådär ljuvligt liten igen, en doftande lättandad varm trygg klimp som man drömmande kan snusa i håret en stund."

Ja, det är så det är!

Imorse när jag tittade ner på mina fötter...

...såg jag det här:
Varför har människan olika strumpor frågar ni som läser det här er nu. Ja, den frågan ställde jag mig också!

I min strumplåda finns det alla möjliga färger och mönster för att det ska vara lätt att skilja ut ett par från ett annat när man sorterar tvätten...
...så är det åtminstonne tänkt!

Fel av mig, tvättmaskinen käkar ibland upp ens strumpor så står man efter det med olika strumpor på fötterna!!! (Ja, för jag brukar faktiskt para i hop dem! Detta har altså inte uppkommit utav lathet som man annars skulle kunna tro om man känner mig...)

Men jag blir på något vis ändå glad av dagens omaka strumpor. Älgen och giraffen får hålla varandra sällskap i dag!